Men allt gic käpprätt åt helvete låter kanske starkt men det går inte att beskriva på nåt annat sätt.
Först så har jag haft konstant smärta i magen och mått illa ända sedan magsjukan förra helgen då mitt bråck tydligen blommade upp, detta gör att det faktiskt känns som att jag är magsjuk hela tiden.
Vi började med att äta middag på pastarestaurangen o solna, jag åt pasta carbonara och det var otroligt gott men jag åt lite för jag vet inte hur ont jag kommer få av maten. Ända från att vi åkte hemifrån var Leo jätte låg, pratade knappt alls och stirrade mest framför sig så nervös var han.
Vi tvingade honom att äta två pizza slicer men det tog för evigt.
Sen åker vi till hallen för att möta Storvretas 05or, där sitter vi sedan och väntar i nästan en och en halv timma vilket är rätt outhärdligt när man har ont i magen och mår illa.
Hela tiden satt Leo och stirrade tomt framför sig och vi försökte på alla sätt få honom att sluta vara nervös men han sa bara att nu har det gått över fat alla såg att det inte alls hade gått över.
i sju går vi in och sätter oss på våra platser men matchen börjar först10 över eftersom den sänds på tv.
Första perioden börjar och Emmas kille försöker muntra upp Leo men det funkar inte heller och helt plötsligt kräks han....... över hela sig och jag tror jag bröt ihop mer än vad han gjorde.
Men hela hans målvakts utrustning är ner kräkt, tom skorna och hjälmen.
Vi försöker tvätta det i omklädningsrummet så gott det går, samtidigt som vi försöker hitta någon som kan hjälpa oss med spyan på läktaren och spyan i korridoren men ingen har tid ork eller lust.
Vi hänger in dom dyngsura kläderna i ett torkskåp men straxt därefter kommer tjejen som ska ta ut killarna på planen och säger att det är dags
Han får sätta på sig de blöta stinkande kläderna och gå ut på planen. Och för att göra att lite värre berättar speakerna att killarna bara kommer att få spela i 5 minuter. Så jävla dåligt. Och storvretas killar som åkt i en timma bara för att få göra det här och så blir det 5 minuter. Jag mådde så dåligt för all skit vi gick igenom för att få spela och för dessa stackars barn som fick spela i 5 minuter och sedan åka hela vägen hem igen.
Efter matchen börjar Leo kräkas igen så vi packar ihop och åker hem och även hemma fortsätter han kräkas tills han till slut somnar.
Stackar stackars barn, det gör så ont i mig för det han fick gå igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar