Första gången var under köksbordet så då såg jag det inte utan hon grät där under så jag satte mig ner för att hjälpa henne för jag tänkte att hon satt fast mellan alla stolsben men där stog hon under bordet, jag höll på att dö av förvåning och upphetsning. Hon höll sig med ena handen i bordsskivan och andra handen på en stols sitts.
Sen i vardagsrummet så kom hon krypandes till mig och när hon kom fram reste hon sig bara upp, det såg inte ens jobbigt ut, dessutom vände hon sig om och tog ett steg till vardagsrumsbordet och började undersöka vad som fanns där.
1 kommentar:
Åh det är så himla mysigt när de blir mer rörliga! Sedan går det så fort så fort! :-)
Skicka en kommentar