Det blev en lång natt med oerhört mycke gråt. Vid elva tog Micke med sig henne ner och la sig på soffan till två då tog jag henne. Men trots att vi delade t iden känns det som om man är mer död än levande idag.
Trots att hon är så dålig så skrattar hon och leker.
Älskade unge, tänk att inte ens när hon är sjuk slutar hon att le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar