Sen åkte vi och handlade lite, åt lunch, landade hemma ett kort tag innan det var dags att åka tillbaka till bandy hallen för att Micke hade match.
Leo gnällde vid lunchen och sa att han hade så ont i magen så att han inte kunde äta så det blev bara en halv korv.
Det är så svårt att veta tycker jag. medicinen gör att han aldrig har nån mat lust men man vill ju ändå att han ska äta.
10 minuter innan vi ska gå börjar Leo gråta och säger att han har ont i huvudet och i magen och tyvärr blev jag irriterad på honom.
För att han säger det och börjar gråta när jag säger att om 10 minuter ska vi gå. Leo gör nämligen så väldigt ofta när han inte har lust med något, då skller han på att han har ont någon stans. Nu trodde jag iof att det var lite sant för att ha ngrät men tyckte ändå att det var dåligt och irriterande att han säger det när jag säger att vi ska gå straxt och det sa jag till honom också att är det så illa att man gråter borde du ha känt det innan också och borde ha sagt till så du kunde lägga dig och vila ist för att leka.
Jag frågade om han behövde stanna hemma och vila men han ville gå på matchen.
5 minuter efter att vi kom dit kräks Leo så det var bara att klä på sig och gå hem igen.
Han var så duktig, eftersom Micke spelade match så gick vi hem och så stannade han på vägen och kräktes
Sen blev det inget mer av det hela, han var trött och hade ont i huvudet men inget mer.
Konstiga grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar