.

.

söndag 26 januari 2014

Det hä med Leo och ADHD

Vissa dagar är så svåra, det är så man bara vill gråta (eller det gör jag och ännu värre nu med alla hormoner)
Ibland funkar det bra utan medicin och ibland är det så illa så jag kan faktiskt inte förklara tror jag så att någon annan människa kan först.
I dag struntade jag i medicinen (hans doktor säger att man kan strunta i den på helger lov mm) för han var så snäll, lugn och duktig på morgonen när vi åt frukost och det kändes som att det här kommer bli en toppen dag, sen åkte vi på träning och redan där började det, han tramsade på övningarna och då förstör han för de andra barnen som lyssnar och inte kan göra sin övningar för att hans boll åker iväg och han springer runt dom för att hämta den. Sen fick han flera vansinnes utbrott och sprang iväg.

Vi stannade kvar  hallen efter träningen och tittade på Micke som spelade match och då lyssnade han inte på mig utan ville göra saker som jag ansåg var olämpliga, som tex han fixade sargen när den gick sönder men de vuxna spelar ganska hårt och vissa tacklingar gör att de faller över sargen och står han där just då så vågar jag inte föreställa mig hur illa det kan gå.Eller som när ett annat barn sköt ut en boll mitt i matchen så domaren fick blåsa av, å sa jag åt Leo att jag inte ville att han skulle spela där så att han också råkade göra så. Men det spelar ingen roll hur många gånger jag säger till eller hur arg jag blir för han gör iaf som han vill och skriker bara åt mig.

Ett tillfälle blev jag så arg på hans beteende att jag tog tag i hans arm och sa att om du inte lyssnar nu så går vi hem men då skriker han AJ AJ AJ så högt han kan så varenda människa i hallen tittade och man håller på att skämmas ihjäl, jag skulle vilja förklara vad han har gjort och att jag inte alls gör illa honom utan att han bara beter sig så för att han är arg. Men det kan jag ju inte göra så nu tror väl folk att jag är idiot ist.

Det känns som att ju äldre han blir ju svårare är det att få honom att göra som man säger åt honom, idag när jag faktiskt tyckte att det räckte och försökte ta honom ifrån hallen blev han så arg att han började sparka och slå mig och då fick jag så starka sammandragningar i magen att jag var tvungen att ge upp och då känns det som att han har vunnit och jag tror att han kände det så också, jag önskar att jag var så fysiskt stark att jag i såna situationer kunde lyfta upp honom och bära hem honom men då skulle väl han skrika AJ igen så folk tror att jag är en galning och då skulle jag bara skämmas ännu mer.
När han inte lyssnar är han bara en ouppfostrad unge i folks ögon och när jag ska tvinga honom att lyssna är jag en galning, det känns bara hopplöst.




vises

1 kommentar:

LillaJag sa...

Känner som lite igen mig i det du skriver nu :/

Har läst din kommentar hos mig. Tack för dina tankar.
Jag har försökt idag få tag på Milos Bvc sköterska. Jag börjar där och hör vad hon säger.

Jag tycker inte att lillen har koncentration att vilja lära sig eller lyssna. Han börjar att hålla på med annat eller visar ointresse. Hans halvsyster på pappas sida har add. Det är för tidigt att säga något än men lite drar åt det hållet fast ändå inte. Kan inte säga att han är hyper bara ofokuserad och otålig. Skriver från mobilen nu så skriver mer sen..

Tack för att du har tittat in på min blogg och hjärtligt välkommen tillbaka.

Ha en bra dag!

Kram Michaela :)