Hemma igen

efter att ha boostat mitt jobb ego oerhört och insett alltför många brister i min föräldra roll.
Vet inte om jag är glad eller ledsen just nu.
Vi har ägnat dagen åt att prata om uppfostran och vägledning.
Det finns 4 sorters föräldrar och det finns också 4 sorters pedagoger och jag insåg att som pedagog gör jag rätt men som förälder är jag för aktoritär och går i alla dessa föräldra fällor där man hotar med bestraffningar, inte lyssnar tillräkligt men också curlar allt för mycket för att slippa bråk.

Vi har diskuterat när man ska bestämma och barnet ska rätta sig och när man ska lyssna in barnet.
Ofta låter vi okså barnen slippa ansvar för att det går fortare om vi gör det själva. och när vi försöker få barnen att göra det vi önskar har vi inte tillräcklgt med ork att förklara och genomföra det på rätt sätt och då använder vi det aktoritära sättet och blir arga och kommer med hot ist.

 Vi kom också på att vi som föräldrar gör dom mest dumma saker för våra barn av ren oro eller välmening.
Man låter sitt barn ligga på golvet och äta för det viktigaste är ju att han/hon äter. Men gör man sitt barn en tjänst eller otjänst där?? Finns det undernärda barn i Sverige pga att dom måste sitta vid ett mat bord och äta?? och vad blir sen konsekvensen när detta barn kommer ut i sociala sammanhang som att äta lunch i en skolmatsal??
1 barn måste sitta bakofram för att kuna äta, 1 måste ligga på golvet, ett måste sitta under bordet. Och alla dessa föräldrar har egentligen låtit sina barn göra detta pga av sin egen oro att ens barn behöver äta.

Gränsen är också så hår fin med att inte ta onödiga konflikter, vi lärde oss idag att är det en engångs händelse ska man inte lägga ner för mycket tid men om det är ett upprepande beteennde så måste man ta tag i det.

Jag känner att jag måste sätta mig ner länge och tänka över vad jag ska ändra på.....