.

.

torsdag 17 februari 2011

Usch

Det här var mycket svårare och jobbigare än jag hade föreställt mig.
Kvällen igår blev inte som den brukar eller rättare sagt inget i går blev som det brukar.
Kändes som om jag var i någon sorts trans hela dagen. Så mycket kännslor och så mycket tårar har aldrig trott att jag kunde gråta så här mycket, trodde inte det var möjligt. Men jag har fortfarande inte sorterat alla kännslor, känner däremot stor sorg över vad jag har missat och aldrig kan ta igen, visst är det lite så att i döden förlåter man allt.
Och oavsett min tidigare ilska smärtar det mig enormt att två barn har mist sin mamma.

Ja ännu en dag att ta sig igenom men idag ska jag jobba så det skingrar iaf tankarna ett tag så får jag ta tag i den jobbiga biten ikväll igen.

2 kommentarer:

Linda sa...

Förstår hur du känner det.
Men dock förlåter jag inte allt trots död. Ett par personer som gjort mig oerhört illa har gått bort. Jag sörjer dom icke. Är inte glad att dom gått bort men mår inte heller dåligt av det.

För mig innebär inte döden automatisk förlåtelse.

Hoppas du mår bättre snart vännen Kram

Anonym sa...

Förstår vad du menar, även om jag aldrig skulle förlåta helt igenom - men att sörja betyder inte att man släppt allt heller!

Hoppas det känns lättare snart!

Tack för att du har tittat in på min blogg och hjärtligt välkommen tillbaka.

Ha en bra dag!

Kram Michaela :)