Michans

Åter igen spökar döden i mitt liv, den har ju en tendens att göra det ibland och man räknar av vänner som försvinner ur ens liv förgått.

I dag är det med väldigt blandade känslor som jag inte alls kan greppa.
Denna person var en av mina allra bästa vänner som jag har älskat, beundra och sett upp till men som sen vid mitt livs värsta tillfälle betedde sig oförlåtligt och vi har aldrig pratat med varandra sedan dess och mitt hat har varit enormt och jag har alltid hoppats att jag aldrig mer ska behöva träffa personen eftersom jag inte tror att jag skulle kunna kontroller mitt hat.
Först när jag fick beskedet i morse så kände jag en lättnad, men sen när det sjönk in så kom alla minnen av allt vi delat allt kul vi gjort och hur mycket jag faktiskt älskade den här personen för väldigt många år sedan. Samtidigt kommer tankarna på vad hon har gjort och hur illa det var.
Det är därför jag säger att det är blandade känslor, jag gråter och gråter men tankarna går åt olika riktningar helatiden, fina minnen blandade med hat och besvikelse.
Och nu stannar det där.
Inget går någonsin att ändra.
Jag får aldrig en chans att konfrontera henne, fråga varför eller bli sams igen, och i alla år har jag bara skjutit undan det därför att det som hände har varit för smärtsamt för mig att ta tag i.
Och vi har inte träffats en enda gång sedan det hände och i maj har det gått 14 år.