.

.

onsdag 15 december 2010

Nu har jag skitit i det blå skåpet......

Eller egentligen är det väl inte jag, utan dom, men det KÄNNS för mig också, men det är bara att stå för det man sagt när man är arg.
Hela den här dagen har killarna bråkat, bråkar om varenda leksak och bråkat i varenda lek.
Robin är ganska le emot Leo och Leo skiter fullständigt i allt Robin säger och ser snarare ett nöje i att göra allt som Robin säger att han inte vill att Leo ska göra och fortsätter tills Robin gråter eller slår/puttar till honom och sen är slagsmålet igång.

Snälla är det NÅN som känner igen sig i det här ??????

Men tillbaka till börja, medans lag lagar mat urartar det igen i vardagsrummet med gnäll-skrik-slagsmål.
Jag går in och skäller skäller skäller, beordrar dom att sätta igång och städa alla leksaker som ligger på golvet och jag är så arg så jag vet inte vad och då ser jag att dom har haft sönder ännu en sak till på PIPPI huset och då brister det total.

Så jag skriker att nu tar jag bort lekaskerna, tanken är då att lämna några så dom lär sig att hålla sams JÄTTE SMART, JÄTTE VETTIGT.

Men när jag sitter vid matbordet en 15 min senare och dom pratar om det jag sagt och var dom har gjort så är jag inte särskilt arg längre utan inser att jag nu måste STÅ för det jag sagt.

Å herregud maler i mitt huvud genom hela maten och nu när killarna sitter i badet har jag plockat bort deras leksaker.........
Jag tror att det är svårt att se på korten hur mycker saker det faktiskt är som står travat.




Jag lämnade pippihuset med gubbarna i tåg banan och alla pussel för det ser jag inte som leksaker för det är oftast något vi tar fram och gör tillsammans och det är väl det lugnaste man kan göra också.
Ser lite tomt ut när alla saker är borta, här stog Rorri racerbana och en lekverktygsbänk, garage mm.
Nu är det värsta när de kommer ner från badet vilket är om några minuter och ser att alla saker är borta. jag vet att dom kommer bli jätte ledsna och jag har världens ångest men jag måste ju som sakt stå för det jag sakt och jag vet inte vem som kommer må värst av det jag eller dom.



3 kommentarer:

Linda sa...

Du gör helt rätt. Har man sagt en sak måste man stå för det hur fel det än må kännas.

Jag vet allt om syskonkiv. Både som syster själv och som mamma till två systrar!

Det är nog rätt normalt tror jag även om vi mammor blir tokiga på det!

Hanna sa...

Jag hotade med samma sak igår men då lyssnade dom helt plötsligt! Får se om jag kan fullfölja hotet när det blir en dag full av bråk och skrik nästa gång... Bra jobbat att inte ge vika!

Linda sa...

Jag skulle ha gjort som dig och hotet kommer ständigt och jag är alltid på väg, men min underbara sambo stoppar mig alltid och vill få mig till den onda så det slutar med att dom gaddar ihop sig mot mig och jag ger upp ..

Inte vidare konstruktivt och vi kommer få leva efter detta oxå, men förhoppningsvis säger vår underbara bvc sköterska till min sambo att lite konsekvenser av deras handlanden skadar inte barnet.. Så helt rätt av dig och nu kanske dom inser att du menar allvar nästa gång du får ta till det..

Tack för att du har tittat in på min blogg och hjärtligt välkommen tillbaka.

Ha en bra dag!

Kram Michaela :)