.

.

torsdag 11 november 2010

Ännu en förstörd dag. Två killar vaknade exalterade med glädje, idag är det maskerad disco på dagis det har pratats om det i 2 dagar nu. Efter mitt samtal me Micke i morse satt två killar i sina spiderman kostymer och bara grät grät och grät. Hela vägen till dagis höll jag mig och försökte prata så glatt jag kunde om kostymer popcorn discolampan och dansen tårarna brände i ögonen och jag försökte svälja bort gråt klumpen i halsen jag hoppas dom köpte min spelade glädje. När jag kommit utanför dagisgrinden grät jag som ett barn, jag grät och grät och hoppades att jag inte skulle möta någon.
Ännu en dag förstörd.
Vet inte vad jag ska göra längre, vet inte, jag orkar inte mer, orkar inte vara ledsen orkar inte se mina barn må så dåligt, det hugger som en kniv i hjärtat, vet inte vad jag ska göra för att dom ska må bra och få en lycklig uppväxt.
Varför blev mitt liv så här vad har jag gjort för ont som aldrig kan få en chans att må bra, vad har Robin och Leo gjort för ont förutom att blivit födda??? Dom kommer hela tiden i kläm och Micke säger att det är mitt fel för att jag inte döljer bättre att jag är ledsen.
Jag vet inte för jag orkar inte mer, det finns gränser för hur mycket och hur länge man kan må dåligt.
Vet inte hur jag ska skydda Robin och Leo från allt detta, all denna smärta som dom måste gå igenom för att bråken aldrig tar slut. Önskar att vi kunde få vara ifred, önskar som jag skrev i andra inlägget att alla människor kunde låta oss vara i fred, det är inte första gången någon har sprungit till Micke med skit så att det har blivit ett stort bråk mellan oss och åter igen sitter då ganska så små barn i kläm, vad får folk ut av det?? Hur kan man vara så vidrig att man sätter två barn i skiten bara för att få springa men skvaller om något man läst i en blogg. Robin och Leo har inte gjort något ont. Dom är så fina att jag varje dag tackar gud för att jag har fått dom, jag ägnar all min lediga tid åt dom, att dom ska må bra, men jag lyckas inte, idag återigen grät dom mycket och länge pga oss vuxna.

4 kommentarer:

Fru W sa...

Hej! Tack för din kommentar! Jag är likadan, man kan bli skit trött på dem men så fort de sover så saknar jag dem! Kärleken till barnen kan ingen eller inget slå!!

Blir ledsen när jag läser ett sånt inlägg du skrivit. Det är så sorgligt när barnen kommer i kläm och tyvärr har nog de flesta som separerar gjort samma sak. Jag har själv tre barn med tre olika pappor (lever ihop med den sista) så jag vet vad du pratar om. Jag hoppas att ni kan komma överens iallafall när barnen är omkring. Ta inte sådana bråk inför barnen för de tar skada av det, mer än man tror. Det är ju så att barnen har inte valt sina föräldrar utan de är födda i en värld där de älskar båda två och får de ta del av en massa bråk blir de så osäkra. Men sånt vet ni ju säkert. Jag har ju precis hittat hit så jag vet ju inte vad allt handlar om heller, jag får helt enkelt läsa igenom din blogg!!
Jag har tyvärr bråkat inför mina barn och det är jag inte stolt över och i stundens hetta tänker man sig inte för i början. Men när man ser hur barnen blir sårade av det så lär man sig att bryta innan de förstår något. Jag var tvungen att lägga på luren i min stora sons pappas öra tills han fattade. Det kanske är så du måste göra!

Sen är det inte ok att det finns skvallerbyttor, det finns alltid de som vill trycka ner en å sätta dit en. Att barnen ska få träffa sin mormor och morfar är väl en själklarhet!

Hoppas du inte tagit illa upp av min kommentar för det är inte meningen. Du är inte ensam om att ha svåra ex!

Kram

Cissi sa...

Blir ledsen och lite upprörd faktiskt av att läsa det du skriver.
Ni är vuxna männsikor och måste "lägga band" på er, man ska visa känslor osv men jag skulle ALDRIG bråka/skrika med min man INFÖR våra barn!

Hoppas Du inte tar illa upp...

Cissi sa...

Förlåt, inte alls meningen...
Jag vet inte hela storyn men det jag ville få fram var som jag skrev "inte inför barnen" och barn känner av mer än man anar :S
Jag hoppas allt löser sig till det bästa för er alla!!!

KRAM

Yohanna sa...

Oj blä vad jobbigt!!! Jag har precis landat i din blogg så jag har ju ingen aning om vad du är så ledsen för :( Det låter skitjobbigt!! Men du får inte klanka ner på dej för att du är ledsen, mår man riktigt dåligt är det ju inget man orkar höra påpåpekas hela tiden direkt :( Kan jag hjälpa dej eller peppa dej eller vad gäller det för ämne? (om du vill berätta)

Tack för att du har tittat in på min blogg och hjärtligt välkommen tillbaka.

Ha en bra dag!

Kram Michaela :)